Historik

Odontologiska Samfundet i Finland grundades den 4 december 1936, men rötterna finns betydligt längre tillbaka i tiden, i Finska Tandläkarsällskapet som grundades år 1892.

I Finska Tandläkarsällskapets stadgar stod ursprungligen "Vid Sällskapets möten och förhandlingar vare landets båda språk, finskan och svenskan, lika berättigade". Sällskapets medlemmar var på den tiden till största delen svenskspråkiga, och protokollen skrevs på svenska. År 1917 gjordes en stadgeändring så att både en finsk- och svenskspråkig sekreterare valdes, och de författade turvis protokoll och årsberättelser. Vid årsmötet 1935 godkändes nya stadgar där det stod "Sällskapets officiella språk är finska. Envar äger i diskussioner, föredrag och publikationer använda det språk han önskar".

KONSTITUERINGEN

Den 8 december 1935, dagen efter Finska Tandläkarsällskapets årsmöte, samlades 26 svenskspråkiga tandläkare i Svenska gården för att dryfta den situation som hade uppstått genom föregående dags händelser. Man beslöt att tillsätta en interimistisk delegation för att tillvarata de svenska intressena inom Finska Tandläkarsällskapet. Detta möte blev upptakten till ett årslångt, energiskt arbete som kulminerade i ett konstituerande möte den 4 december 1936 på restaurang Royal i Helsingfors. Namnförslagen på den nya föreningen var många: Odontologica, Svenska Tandläkarlaget i Finland, Tandläkargillet, Odontologiska Föreningen i Finland. Under diskussionen framkom Carin Johansson med ett nytt inspirerat förslag: Odontologiska Samfundet, vilket genast vann allmänt gillande. Sedan man gått igenom de nya stadgarna och medlemsavgiftsfrågan förklarade ordföranden för mötet Erik Vaenerberg Odontologiska Samfundet konstituerat samt framhöll mötets önskemål att Samfundets medlemmar jämväl skulle tillhöra Finska Tandläkarsällskapet. Den första styrelsen bestod av ordförande Vaenerberg, viceordförande Schybergson, sekreterare Fröberg, skattmästare Hällfors, klubbmästare Sawela samt representanter för landsorten Jörgensen (Åbo) och Snellman (Borgå). Alla de närvarande kollegerna tecknade sig som stiftande medlemmar i Samfundet.

VERKSAMHETEN

Med tillförsikt påbörjade man den nya verksamheten. Samfundet hade ingen egen möteslokal utan man var hänvisad till någon av stadens restauranger, oftast Royal. Societetshuset eller Tekniska Föreningen, men man kunde också vara på Tandkliniken vid behov. Initiativ till en egen lokal togs av Samfundets fruar, som redan 1943 började insamla medel till en Egna Hems fond. Samfundets möten har ända från begynnelsen präglats av den i stadgarnas första paragraf omnämnda tvåfaldiga uppgiften att främja tandläkarvetenskapen och befordra kamratskapen mellan medlemmarna. Härvid har föredrag, referat och demonstrationer inom skiftande områden av odontologin och dess gränsgebit utgjort en tyngdpunkt, men vikten av de kamratliga samkvämen och sitsarna har inte heller förbisetts.

EMBLEM

På förslag av styrelsen beslöt man vid marsmötet 1943 att skaffa ett eget emblem. I mars 1945 fick Samfundets medlemmar välja mellan fyra utkast gjorda av Pehr Gadd, varav det utvalda, som är detsamma än idag, togs i användning i april 1945. Lagern symboliserar vetenskapen, medan ekkvisten är en sinnebild för den medborgerliga dygden. Ormen är läkegudens gamla symbol, och ormen, som genom att bita sig i stjärten bildar en ring, betraktas som en symbol för visheten. Ringen som sådan åter är trohetens symbol och erinrar i detta fall om troheten mot kamratskapen.

Logo75cm

PEHR GADDS STOP, KAMRATSKAPSTALLRIKEN, ORDFÖRANDEKLUBBAN

Vid Samfundets årsmöte 1946 togs en ståtlig silverkanna, donerad av Gadd, i användning. Kannan bär på locket Samfundets emblem i relief och ingraverat på kannan står:
Till Odontologiska Samfundet i Finland. Må dess arbete med Vett, Flit och Enighet fortgå till att skapa Dygd, Ära och Godt Samvete samt för kommande tider lifva Sinnet att kunna, Hjärtat att vilja vårda Modersmålet främja Vetenskapen och gagna Fäderneslandet.
Till seden hör att ordföranden efter sitt årsfesttal ur stopet tömmer en skål för Samfundets välgång.
Margit och Erik Vaenerberg donerade 1948 en silvertallrik, som årligen efter styrelsens prövning skulle ges till en meriterad medlem, vars namn ingraverades på tallriken. Denna kom småningom att kallas kamratskapstallriken. Under årens lopp hade så många namn ingraverats att rum inte fanns för flere. Tidigare mottagare av tallriken beslöt därför att till 50-årsjubiléet i januari 1987 skaffa en ny tallrik och överlämna den till Samfundet.
Vid oktobermötet 1937 togs för första gången i bruk en av Schvindt skänkt, av honom själv tillverkad ordförandeklubba med Samfundets namn ingraverat i beslaget.

FÖRTJÄNSTTECKNET

1969 instiftade Samfundet ett förtjänsttecken att tilldelas medlem i Samfundet som befrämjat Samfundets strävanden genom administrativ eller annan praktisk verksamhet.

HEDERSMEDLEMMAR, KORRESPONDERANDE MEDLEMMAR

Samfundet kan till hedersmedlemmar utse personer, som synnerligen förtjänstfullt har verkat inom odontologin eller något närstående område eller till vilka Samfundet står i mycket stor tacksamhetsskuld. Dessutom kan Samfundet kalla förtjänstfulla personer till korresponderande medlemmar.

PER VON BONSDORFFS MEDALJ

Då Samfundets hedersmedlem Per von Bonsdorff 1956 fyllde 70 år, instiftades på styrelslens initiativ en utmärkelse i form av en medalj utförd av konstnären Johannes Haapasalo och bärande von Bonsdorffs bild. Tio exemplar präglades i silver att utdelas som Samfundets främsta utmärkelse. Samma år präglades även medaljer i brons, som närmast har utdelats till utländska gäster.

FONDER OCH DONATIONER

Ett vackert bevis på intresse och givmildhet utgör de donationer för olika ändamål Samfundet haft glädjen att motta. Redan 1937 överlämnade en okänd donator 5.000 Fmk som utgjorde grundplåten till den första fonden "Samfundets Fond I". Senare har fonderna utökats med Wolmer Jörgensens, Bensows, Gadds, Arvid Kulviks, Axel Salingres, Marita Angervos, Margit och Erik Vaenerbergs, Anna och John Holgers, Walborg Cederbergs, Olof Martins och Regina Weckström-Lundqvists fonder. År 2013 utökades fonderna med Jubileumsfonden, med ett startkapital på 80 000 euro. De stiftande medlemmarna var Clas-Henrik Bengs, Ulrika Rotkirch, Brita Weckström, Anna-Lisa Söderholm, Rosita Frankenhaeuser, Mårten Segercrantz, Eivor Henriksson-Pohjola och Erik Pohjola och Lars A. Sonck.
Ur fonderna har utdelats stipendier och resebidrag. En del fonder ger också möjlighet att använda medel för speciellt viktiga ändamål inom Samfundets verksamhet.

TREMANNARÅDET

I januari 1938 tog styrelsen ett märkbart initiativ, i det man beslöt föreslå att ett råd bestående av tre äldre samfundsmedlemmar skulle tillsättas. Man hoppades nu genom "De äldres råd" eller "Tremannarådet" kunna tillgodogöra sig den fond av erfarenhet och kunskap som för Samfundet är av så stor betydelse.

KRIGSFADDERVERKSAMHET

Hösten 1940 tillsattes ett krigsfadderutskott som arbetade självständigt och med frivilliga bidrag kunde hjälpa familjer som blivit faderlösa under kriget. Samfundets första fadderbarn var fyra syskon From i Sibbo skärgård, vars far hade stupat i kriget och i ett senare skede stöddes två ensamma barn i Helsingfors.

DET EGNA HEMMET

Redan i ett tidigt skede uppstod tanken att Samfundet borde försöka åstadkomma en egen kansli- och styrelsemöteslokal. Emellertid drog åtgärderna i denna fråga ut på tiden. Krigen gjorde sitt till, och den stränga hyresregleringen satte hinder i vägen. Den 15 november 1957 diskuterade några kolleger inofficiellt frågan vid ett av Samfundets månadsmöten. Torsten Enholm torde ha varit eldsjälen. I glädjeyran skrev några kolleger sitt namn på ett cigarrettasklock och förband sig att ge en viss fixerad summa som bidrag till ett eventuellt eget hems inredning. Samfundet tillsatte i mars 1958 en kommitté. Mötet beslöt ge styrelsen i uppdrag att söka reda på en lämplig lokal och verkställa köpet. En hel del lokaliteter erbjöds, men visade sig av olika skäl omöjliga. Slutligen stannade Samfundet för en våning på 78 kvadratmeter på Bergmansgatan 11. Diverse komplikationer gjorde att äganderätten definitivt övergick till Samfundet omkring årsskiftet 1960-1961. 1961 gjordes en grundlig reparation av klubblokalen, och i januari 1972 gjordes mindre reparationer, och i ett par skeden också senare reparationer.
I slutet av 1990-talet började lokalen kännas för trång och oändamålsenlig. Planerna på att söka sig ett nytt hem började ta form. Både Radiumhemmet i Tölö och Villa Aikala i Mejlans fanns på tapeten. Månadsmötet i november 1999 gav styrelsen fullmakt att sälja Bergmansgatans lägenhet, som då dessutom hade fuktskadats, och inhandla en ny lämplig klubblokal. Efter att en av styrelsen tillsatta kommitté i januari och februari 2000 sett ett antal mer eller mindre lämpliga lokaliteter, dök den passliga lokalen på Fredriksgatan 30 upp. Lokalen reparerades under år 2000 och kunde slutligen invigas vid årsmötet i januari 2001, och fick efter en namntävling namnet Tandem.

KANSLIET

Kansliet fungerade i det egna hemmet från 1961. Från år 1974 anställdes en kanslist på deltid. En del föreningar och förbund, som närmast representerade medlemmar med akademiska yrken började 1968 göra upp planer på att uppföra en större fastighet i den nyplanerade stadsdelen Östra Böle. 1973 var planerna långt framskridna och Akavahuset stod färdigt 1976. Finlands Tandläkarförbund, Finska Tandläkarsällskapet, Helsingforsregionens Tandläkare och Odontologiska Samfundet kunde alla flytta in i gemensamma lokaliteter. Kansliet fungerade i Akavahuset till år 1994, då Finlands Tandläkarförbund flyttade till Fabiansgatan och Finska Tandläkarsällskapet till Bulevarden. Samfundet fick ett eget kanslirum i Bulevardens lokal.

Dagen efter invigningen av Tandem i januari 2001 fick Samfundet i sin hand en uppsägning av hyreskontraktet med Finska Tandläkarsällskapet, och fick igen söka nya lokaliteter för kansliet. Lämpliga hittades i Grankulla på Dalvägen 10, där kansliet fungerade fram till den 1 mars 2007, då kansliet flyttade ut till Noux i Esbo. Kansliet fungerade i Noux fram till den 22.2.2017 då det flyttade till Malmgatan 30 i Helsingfors till Finska Tandläkarförbundets lokaliteter. I samband med denna flytt gick Samfundets långvariga kanslist Harriet Bergman i pension. Tack Harriet för de fina år vi fick tillsammans med dig! I slutet på året 2021 flyttade kansliet till Tandems bibliotek.

KURSVERKSAMHET

Kursverksamheten har ända sedn 1946 varit en synnerligen viktig del av Samfundets arbete. Särskilda stadgar för kursverksamheten godtogs på årsmötet 1948. Namnet fortbildningskommittén ändrades till kursnämnden år 1968. Samfundet ordnar årligen 3-4 kurser och ett par minikurser. I Tandläkardagarna, sedermera Odontologidagarna har Samfundet varit medarrangör sedan 1973 och stått för program framfört på något skandinaviskt språk. Kursnämnden har varit representerad bl.a. vid Odontologisk Riksstämma i Sverige, vid de nordiska kursnämndernas gemensamma möte och vid Finska Tandläkarsällskapets planeringsseminarier.

VETENSKAPLIG VERKSAMHET

Samfundets vetenskapliga verksamhet kan indelas i två delar: arbeten, som gjorts för föredrag hållna på Samfundet och vetenskaplig verksamhet som syftat till meritering för professurer samt lärar- och assistentbefattningar. Raden av framstående föreläsare från den skandinaviska broderorganisationerna och t.o.m. från USA har i hög grad berikat Samfundets verksamhet.

PUBLIKATIONSVERKSAMHET

Alltsedan 1946, då Samfundets första publikation, 10-årshistoriken, utkom, har årligen, förutom 1948-1949, 1956-1957 och 1958-1959, 2012-2013, 2016-2017 en årsbok utgivits. De nämnda dubbelåren fick en gemensam årsbok. År 2017 beslöt styrelsen att årsboken publiceras varje år digitalt och i tryckt form varannat år som dubbel årsbok. I årsboken har publicerats en del föredrag, som hållits på Samfundets möten, men också artiklar och till och med doktorsavhandlingar. Nekrologer, årsberättelser, tabeller, stadgar och medlemsförteckningar har kompletterat årsböckerna.
Odontologiska Samfundet har också samarbetat med Finska Tandläkarsällskapet och Finlands Tandläkarförbund i arbetet med Tandläkartidningen.

JUNIORVERKSAMHET

Ett glädjande bevis på intresse för Samfundets verksamhet gjorde en skrivelse, som ett tjugotal svenskspråkiga kandidater vid Universitetets tandklinik i mars 1946 inlämnade till styrelsen, vari man uttryckte förhoppningen om en närmare kontakt med Samfundet. Styrelsen beslöt att kandidaterna vid kliniken skulle få rätt att bli icke röstberättigade medlemmar i Samfundet och få delta i dess möten. Sedermera har alla tandläkarstuderanden fått möjlighet att ansöka om juniormedlemskap, som automatiskt övergår till medlemskap vid färdigblivandet. För juniorerna har årligen ordnats en eller två egna tillställningar. Den svenskspråkiga tandläkarutbildning som startade hösten 2011 vid Helsingfors Universitet har för Samfundet betytt ett uppsving i antalet juniormedlemmar. Från och med hösten 2018 ordnades för första gången en samintagning till alla medicinska fakulteter i Finland och man avstod från en separat antagning till den svenskspråkiga linjen i Helsingfors.

INTERNATIONELL VERKSAMHET

Redan 1938 blev Samfundet medlem i Federation Dentaire Internationale och har deltagit i den Nationella kommitténs arbete och de internationella kongresserna. Den nationella kommittén upplöstes år 2006.
Också kontakten med andra besläktade föreningar startade redan i begynnelsen. Till Skandinaviska Tandläkareföreningen och Nordisk Odontologisk Förening knöts kontakterna tidigt. Självfallet har kontakterna med svenska, danska och norska föreningar varit de intensivaste.